Dela denna artikel

Under cirka 2 500 dagar i livet blöder hälften av mänskligheten. Ändå är mens för många svårt att prata om och pinsamt att ertappas med. Tystnad och skam har omgärdat vårt cykliska liv i takt med att bindorna blivit allt diskretare.  Men på senare tid har någonting hänt. Kultur och media har lyft ut mensen i offentligheten samtidigt som ett nygammalt mensskydd plockar allt fler marknadsandelar.

När Josefin Persdotter var 21 år stod hon på en julmarknad i Nordstan i Göteborg och sålde tampongörhängen i cernitlera. Året var 2006 och idén hade Josefin haft sedan hon var barn då hon och hennes systrar brukade hänga tamponger i öronen på skoj. 

− Jag hade också gjort tavlor om sex och onani som jag sålde, men absolut inget verkade provocera så mycket som mens. Örhängena möttes av extremt starka reaktioner. En del tyckte de var äckliga och alldeles för privata, andra att de var fantastiskt fina. Reaktionerna fick mig att vilja gräva djupare i ämnet, berättar Josefin som idag förmodligen är Sveriges främsta mensaktivist. 

Förutom att hon gjort konst av mens, nu senast som en av initiativtagarna till utställningen Period Pieces som visats på flera platser i Sverige, forskar hon i ämnet. Närmare bestämt skriver hon en doktorsavhandling om mens ur ett sociologiskt perspektiv. Dessutom har hon startat organisationen Mensen som genom bland annat föreläsningar och nätforum vill öka kunskapen och bryta tystnaden i ämnet. 

− När jag började läsa litteratur om mensaktivism förstod jag att det fanns fler som jag, att det fanns en stor global motrörelse mot sättet att se på mens som något skamligt och patologiskt. 

För några år sedan hade Josefin fått nypa sig i armen om hon blivit uppringd av en journalist som ville intervjua henne om mens. I dag är hon själv reformerad och skäms inte längre för att tala högt om menstruation, men blir när hon föreläser ständigt påmind som hur svårt många har för att prata om de hormonella blödningarna. 

I det gamla bondesverige var mens betydligt mindre tabubelagt. Det senaste århundradet har den dominerande inställningen istället varit att menscykeln helst inte ska påverka en. 

Det tysta tabut förvärrar mensvärken och det linjära synsättet i vårt samhälle lämnar lite till övers för ett så guppigt fenomen som menscykeln, menar Josefin. 

− Men med Liv Strömquists sommarprat förra året var det som om allt som legat och puttrat fick den där antändande gnistan. Sociala medier flödade över av menshistorier från folk som inte kunde bärga sig längre. 

Sara Olausson är serietecknare och en av alla som drabbades av igenkänningsfaktorn i kollegan Liv Strömquists sommarprogram i radions P1 som alltså uteslutande handlade om mens. 

− Det var så befriande och bra. I en Facebooktråd berättade så en annan serietecknare, Frida Ulvegren, en vacker historia om sin första mens och i tråden föddes idén om att göra en hel antologi bara om mens. 

Sara blev redaktör och hennes förlag nappade på idén. Boken Kvinnor ritar bara serier om mens kom ut i augusti och behandlar ämnet ur alla tänkbara aspekter - från hormonell vrede till sagoaktiga berättelser om livets uppkomst och sex under mens. 

− Vi vill punktera skambubblan. Skammen handlar väl om att det gäller kroppsvätskor och det kvinnliga könet. På grund av skammen och tystnaden finns det för lite kunskap. Det handlar inte om att vi ska gå runt i Kalle anka-kostym utan byxor när vi blöder, men att vi normaliserar det. Innan jag började sätta ihop den här boken kunde jag inte ens säga ordet mens på ett naturligt sätt, men nu är jag botad. Utan mens ingen mänsklighet, säger Sara. 

Flera bidrag i seriealbumet berör menskoppar, mensskyddet som fått ett rejält uppsving under senare år, men funnits sedan 1800-talet. 

− Menskoppar är bra både för miljön i kroppen och miljön i stort eftersom de inte är engångsprodukter. Kanske har de haft svårt att slå igenom för att man kommer i så nära kontakt med blodet, säger Sara. 

Josefin Persdotter menar att menskoppen blivit en egen aktör i ett slags paradigmskifte. Produkten har blivit budbärare av ett nytt miljö- och kroppsvänligt sätt att se på menstruationen och användarna "predikar budskapet i ett slags menskoppsevangelism". 

När en av de stora apotekskedjorna nyligen tog in en menskopp i sitt sortiment fick det rekordstor spridning i sociala medier. 

Annelie Svensson driver Sveriges enda företag som enbart är inriktat på menskoppar och får sina flesta kunder just genom användare som tipsar varandra. 

− Från att jag startade 2008 har försäljningen ökat hela tiden och ökningen hänger helt klart ihop med den ökade användningen av sociala medier. Samtidigt är det inom en begränsad krets som kännedomen sprids och jag skulle gissa att av alla 10 000 som blöder här i kommunen är det nog bara 50 stycken som använder menskopp, säger Annelie. 

Själv gick hon över till menskoppar på grund av problem med svamp och uttorkning. Så småningom började hon fundera på om det gick att marknadsföra något som många spontant reagerade på med äckel: Vad snuskigt. Ska man dricka kaffe ur den? . Efter många år i kommunikations- och marknadsföringsbranschen såg hon en utmaning i att lansera något som kontrasterade mot tv-reklamens blåa blod. 

− Under efterkrigstiden började en stor reklamindustri för mensskydd växa fram. Samtidigt slutade vi bo ihop med våra mor- och farföräldrar, slutade ärva kunskap om inte bara menscykeln, utan också om det naturliga åldrandet och döden. Den här synen på mens som något skamligt har grävt så djupt in i oss, men kanske är vi nu äntligen på väg